Reflekterar över hur sorgen förändras från nattsvart och total förtvivlan till en lugnare sorg som gör ont, men på ett annat sätt. Det är som om jag vant mig vid smärtan och saknaden, men det betyder inte att den är mindre, utan bara annorlunda. jag har hittat ett sätt att trots allt ha ett hyfsat bra liv.
Sorgen, den tysta följeslagaren
som väver sig in i våra liv när vi minst anar det. Den är som en skugga som följer oss genom dagarna, ibland närmare och ibland längre bort. Jag har lärt mig att sorgen är en resa, en ständig förflyttning från ett tillstånd till ett annat. Från nattsvart och total förtvivlan till en lugnare sorg som gör ont, men på ett annat sätt.
I början…
I början då sorgen var som en storm som rasade inom mig. Jag kunde inte andas, inte sova, inte äta. Det kändes som om mitt hjärta var krossat i tusen bitar, och jag undrade om jag någonsin skulle hitta tillbaka till ljuset. Men med tiden började stormen avta. Inte för att smärtan minskade, utan för att jag lärde mig att hantera den. Jag insåg att sorgen inte var något jag kunde undvika, men jag kunde välja hur jag bar den.
Vänja sig vid smärtan.
Det är som om man vänjer sig vid smärtan och saknaden. De blir en del av en, en konstant påminnelse om det som en gång var. Men det betyder inte att de är mindre, bara annorlunda. Jag minns de första dagarna när jag inte kunde titta på ett fotografi utan att bryta ihop. Nu kan jag le åt minnen, även om det fortfarande gör ont. Det är som om såren har läkt, men ärrbildningen är kvar och gör ont.
Jag skrattar när jag behöver det!
Jag har hittat ett sätt att trots allt ha ett hyfsat bra liv. Det handlar om att acceptera att sorgen är en del av mig, men inte hela mig. Jag har lärt mig att tillåta mig själv att vara ledsen när jag behöver det, men också att glädjas och skratta när jag behöver det.
Jag tar sorgen med mig.
Så jag tar min sorg med mig. Den sitter bredvid mig när jag dricker mitt morgonkaffe och när jag går en kvällspromenad. Den påminner mig om att livet är skört och värdefullt. Och när jag ser tillbaka på den person jag var när sorgen var som starkast, inser jag att jag har förändrats.
Jag är inte längre densamma, men det är okej. Förändring är en del av livet, precis som sorgen är det.
Jag kommer fortsätta vandra med mina ärr och mina minnen. För sorgen är inte slut, det är en början på något annorlunda. Och kanske, bara kanske, kan vi hitta en plats där sorg och glädje kan leva sida vid sida. 🌿❤️
Vad har du för erfarenheter och insikter om sorg?
Skriv gärna om dina egna erfarenheter och insikter om sorg i kommentarerna nedan.
Vill du lära dig mer om sorg?
Alla går vi igenom sorg någongång i livet, det hör liksom till. Men att hantera sorgen det är där utmaningen kommer. vill du lärad dig mer om sorg och hur du kan hantera den läs mer här.
Senaste kommentarer